Igår sydde jag ett monster som heter plysch-Glenn. Han är platt och ser ingenting, lite som jag i förhållande till mitt Göteborg. Jag är platt som i att jag inte har så mycket fyllning, stoff, upplevelser. Jag känner inte min stad, kan inte se den. Min Göteborgssyn är smal, platt, blind.
Plysch-Glenn och jag. Jag och plysch-Glenn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar