Min ingång till arbetet

Under mina fem år som student har jag haft all praktik i mångkulturella områden, och jag bara älskar det! Barnen är helt fantastiska, och jag upplever en härlig dynamik i verksamheten. Nu när jag snart ska börja jobba är det där, och bara där, jag vill vara!

Något jag lagt märke till i "förorterna", är att många som bor där har uppfattningen om att de inte är en del av vår stad - Göteborg. De bor i Bergsjön (exempelvis), och åker till Göteborg, uttrycker de. Det har hänt flera gånger att jag fått visa på karta och förklara för barn att de bor i Göteborg, att "deras" stadsdel är en del av staden.

Att barn har den här uppfattningen känns som en tydlig markör på det utanförskap som segregationen i Göteborg innebär, och jag funderar över det här med att "bo" i sin stadsdel, och inte i sin stad. Det är inte konstigt att många människor känner så, men ledsamt. Hemskt. Hur ska vi få människor att känna sig delaktiga i samhället om de inte känner sig delaktiga i sin egen stad? Dessa tankar lägger grunden till mitt arbete.

Jag kommer att utgå från mig själv och mina känslor för mitt Göteborg. Är det min stad? Vilka stadsdelar är mina? Känner jag bara för stadsdelarna jag bott i? Kan jag vidga mitt "hemmabegrepp"? Detta är funderingar som jag ska undersöka i ett gestaltande arbete om min stad. Mitt Göteborg. Hur ser det ut?

För att visualisera mina tankar har jag gjort ett pussel av Göteborg där varje pusselbit är en stadsdel. Jag tänker mig att mitt Göteborg i dagsläget ser ut ungefär som på kartan. De rosa pusselbitarna är stadsdelar som jag känner någon slags samhörighet med. I några har jag bott, några jobbat, haft praktik... Stadsdelar jag känner. När jag ser på mitt Göteborgspussel känner jag en viss tomhet. Så många ihåliga pusselbitar! Och ännu mer tomhet känner jag när jag tänker på de barn jag mött som inte ens vetat att de är en del av Göteborg. De har en pusselbit. En.

Jag har sju. Nu ska de bli fler. Hoppas jag.