
Nej. Vad jag vill ha sagt är att jag ber om ursäkt, och med nedböjt huvud lovar jag att bättra mig på dokumentationsfronten. Och så en klyscha, men med innebörd, på det: Det är aldrig för sent! Hör mitt rop skalla, kamrater.
Well. Jag har dumpat "idé två", den som lärarna och gruppen peppade framför "idé ett". Nu känner jag att jag är redo att redogöra min idé, den jag jobbar med alltså. Den jag har dumpat låter jag vara ett outtalat mysterium, som aldrig ens fick se bloggens ljus.
Okej jag ska sluta jiddra och komma till sak. I ett enskilt inlägg. I morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar